Sandras konst

Vi har haft en fyra veckors kurs och jobbat med installationer. Jag har gjort en nalleinstalltion
och funderat på varför och när man blir vuxen. Och om man blir mindre kreativ då
man blir stor.

Det är mycket man kan göra med nallar. Nallen symboliserar många saker. Och jag har
fått många tankar om nallar. Kanske inte så mycket om att bli vuxen, eller kanske är det
bara det att jag ännu inte vet vad vuxen betyder. De flesta har haft en nalle, en del har kvar
den. Några har jag fått låna, men jag förstår att folk är rädda om sina nallar. Det är bra,
tycker jag. Nalle är ett minne, minnen som man skall spara och kanske ta fram i blen, utan
att för den skulle behöva klammra sig fast vid dem. Både bra och dåliga minnen kan vara
positiva.

Jag skickade ut mail till alla jag kom på att kanske kunde hjälpa mig. Jag fick några svar på mina
frågor och några nallar. Nallarna fotade jag och hände upp dem på väggen och i taket. Svaren,
historierna om folks nallar klistrade jag upp på väggen. Det blev en lång slingrande histora på gult
papper. Det går att läsa men en del av texten är upp och ner.

Jag har funderat över när man blir vuxen. Varför man måste bli vuxen och om en del människor är
mindre vuxna än andra. När slutar man att vara barn och varför?

 Jag tror att barn är mera nyfikna, kreativa och energifulla än vuxna.

Alla har fortfarande barnet inom sig. Endel lever tillsammans med det, andra har det undangömt
någonstans. Jag tror att endel skulle må bra av ta fram barnet ibland, plocka fram sin nalle från
vinden och se världen med andra ögon. Med de ögon som man såg då man var barn.

Är kreativa människor mindre vuxna/mera barn än andra?

Jag skall göra en installation med nallar. Nallen är symbol för att bli vuxen. Då man lämnar sin nalle
blir man stor. Därför tänkte jag göra en undersökning om och varför folk har kvar sina nallar.

Jag bestämde mig för att min installation kan se ut på flera sätt. Det beror på
var man ställer ut den. Men jag bestämmde mig för att konsentreara mig på
nalllarana mest. Att nallarna får tala sitt språk.

Så ritade jag en stor "krumelur" på väggen som frågar, "Kära lilla Krumelur
varför måste man bli stor" Jag tycker inte man måste göra det så invecklat.
Det är bra att ha mycket ider att utgå ifrån, men gör man allt på en gång så
blir det bara råddigt.

Min installation består av små nallar som hänger i taket, lite större nallar
som ligger på golvet, tillsammans. Ett gult papper på väggen med folks
nallehistorier, och så min krumelur, som är ritad med krita på väggen med
olika färger för att det skall bli ett lite "barnsligt" intryck.

Jag har lärt mig hur man kan utveckla en ide till en installation. Att fota mycket
och att sen kunna se på bilderna och komma vidare med iden. Den förrsta
tanken, att barn är mera kreativa än vuxna, frågan om kreativa människor är
mera barn, den är ännu lite svår att svara på. Jag tror att det är olika. Alla är
olika och alla är barn på sitt sätt.