Jag har åtminstone fått nya skor
Hej!
De hade öppningserbjudande i en nyöppnad möbelbutik igår. Minns inte vad den heter. Mamma låvade köpa en soffa till mig som kostade bara 99 euro. Men då vi kom dit var den slutsåld. Så det bidde ingen soffa. Den var inte så bekväm heller så det var inte hela världen, men nog skulle det vara trevligt att ha en soffa.
Jag var till stan och köpa nya skor idag också. Fördelen med att bo i en liten stad är att man hinner gå igenom alla butiker på en timme. Man kan gå runt och titta överallt före man bestämmer sig. Nackdelen är förståss attt man kanske inte hittar det man letar efter. Jag hittade ett par skor hursomhellst. Men nog skulle jag hellre velat ha en soffa, hellst både ock.
Lördag idag, jag hade inte tänkt göra nåt speciellt idag. Det skall jag inte göra heller. Ida är på lajv. Hon var väldigt nervös i morse, det blir säkert bättre då de kommer fram. Hon är ganska nervösig av sig min kära syster.
Jag skall nog vara hemma hela helgen tror jag. Jag får nykabi-ångest annars. Det är skönt att vara hemma. Fasst det är lite tråkgt. Det blir nog film och poppcorn ikväll.
Hmm, sånt.
De hade öppningserbjudande i en nyöppnad möbelbutik igår. Minns inte vad den heter. Mamma låvade köpa en soffa till mig som kostade bara 99 euro. Men då vi kom dit var den slutsåld. Så det bidde ingen soffa. Den var inte så bekväm heller så det var inte hela världen, men nog skulle det vara trevligt att ha en soffa.
Jag var till stan och köpa nya skor idag också. Fördelen med att bo i en liten stad är att man hinner gå igenom alla butiker på en timme. Man kan gå runt och titta överallt före man bestämmer sig. Nackdelen är förståss attt man kanske inte hittar det man letar efter. Jag hittade ett par skor hursomhellst. Men nog skulle jag hellre velat ha en soffa, hellst både ock.
Lördag idag, jag hade inte tänkt göra nåt speciellt idag. Det skall jag inte göra heller. Ida är på lajv. Hon var väldigt nervös i morse, det blir säkert bättre då de kommer fram. Hon är ganska nervösig av sig min kära syster.
Jag skall nog vara hemma hela helgen tror jag. Jag får nykabi-ångest annars. Det är skönt att vara hemma. Fasst det är lite tråkgt. Det blir nog film och poppcorn ikväll.
Hmm, sånt.
Vernisage
Hallå!
Har varit på Tanja Aumanen och Peter Hedmans vernisage i Tobaksmagasinet (http://www.osterbotten.fi/sv/document.aspx?eventID=9391&smi=3&tocID=5) Det var mycket folk där. Man såg inte så mycket eftersom det stod folk överallt. Men det var trevligt, jag tycker om Tanjas målnigar. Den rekomenderas. Anna-Maja hade öppningstal och Tanjas dotter sjöng och spelade piano. Hon var duktig. Det skulle vara ganska häftigt att ha en mamma som är konstnär. Blir man man månne automatiskt mera kreativ då. På något sätt tror jag det. Fast det var en unge på dagis, där jag var på praktik då jag gick i folkis, som har en mamma som är konstnär. Han ville inte måla vägrade hålla i pennan... och man fick nästan tvinga honom att komma och pyssla då det var nånting som skule göras. Det är lite synd, att pyssel ska vara nåt man tvingas till. Det borde vara så att det är något barnen vill. Alla borde få göra sånt de vill. Det betyder inte att man skall låta ett barn sitta och leka med samma sak hela tiden. Man måste motivera dem att pröva nya saker, annars lär barnen sig ingenting. De får bara en negativ inställning till aktiviteten om man tvingar dem.
Oj, hur kom jag in på barn då jag skulle skriva om konst? Jag tror att jag saknar ungar. Ungar i allmänhet. Jag tycker om barn. Jag saknar de små liven som kommer springande emot och vill kramas varje morgon. Läsa böcker. Diskutera med barn är underbart, barn är smarta, jag tror att man bli dummare då man blir äldre. Jag tycker bäst om fyraåringar, de har lärt sig prata, man kan diskutera med dem. De klarar av att äta och klä på sig och sånt själv.
Nu vet jag att det här är en lite väl romantiskt bild av hur det är att jobba med barn. Det är så länge jag har jobbat att jag har glömt hur otroligt tungt det är ibland. Jag var så slut ibland att jag sov hela kvällen efteråt.
Sov gott!
Har varit på Tanja Aumanen och Peter Hedmans vernisage i Tobaksmagasinet (http://www.osterbotten.fi/sv/document.aspx?eventID=9391&smi=3&tocID=5) Det var mycket folk där. Man såg inte så mycket eftersom det stod folk överallt. Men det var trevligt, jag tycker om Tanjas målnigar. Den rekomenderas. Anna-Maja hade öppningstal och Tanjas dotter sjöng och spelade piano. Hon var duktig. Det skulle vara ganska häftigt att ha en mamma som är konstnär. Blir man man månne automatiskt mera kreativ då. På något sätt tror jag det. Fast det var en unge på dagis, där jag var på praktik då jag gick i folkis, som har en mamma som är konstnär. Han ville inte måla vägrade hålla i pennan... och man fick nästan tvinga honom att komma och pyssla då det var nånting som skule göras. Det är lite synd, att pyssel ska vara nåt man tvingas till. Det borde vara så att det är något barnen vill. Alla borde få göra sånt de vill. Det betyder inte att man skall låta ett barn sitta och leka med samma sak hela tiden. Man måste motivera dem att pröva nya saker, annars lär barnen sig ingenting. De får bara en negativ inställning till aktiviteten om man tvingar dem.
Oj, hur kom jag in på barn då jag skulle skriva om konst? Jag tror att jag saknar ungar. Ungar i allmänhet. Jag tycker om barn. Jag saknar de små liven som kommer springande emot och vill kramas varje morgon. Läsa böcker. Diskutera med barn är underbart, barn är smarta, jag tror att man bli dummare då man blir äldre. Jag tycker bäst om fyraåringar, de har lärt sig prata, man kan diskutera med dem. De klarar av att äta och klä på sig och sånt själv.
Nu vet jag att det här är en lite väl romantiskt bild av hur det är att jobba med barn. Det är så länge jag har jobbat att jag har glömt hur otroligt tungt det är ibland. Jag var så slut ibland att jag sov hela kvällen efteråt.
Sov gott!
