Sandras Blogg

På tisdag var det svenska dagen. För att alla skall veta och komma ihåg vårt fanstastiska språk. Kämpa för språkets och för finlandssvenskarnas rättigheter. Svenska dagen har firats i finland längre än både finlands och sveriges nationaldag. Den firas kanske inte så mycket, inte här i österbotten, men i Hesa nog en del. Det är svenska veckan hela denhär veckan där. Massor med kultur, finlandssvenskar är ett kultiverat folkslag...

Jag tycker det är synd att man inte kan prata både svenska och finska i finland, egentligen. Finnarna är mot svenskan, svenskarna är mot finskan. Det är jobbigt, svårt och onödigt att lära sig. Dessutom har vi olika kultur, kanske det är därför, men inte behöver man ju vara emot varandra för att man tänker lite olika ibland. Jag avundas sådan som är uppväxta med en finsk och en svensk förälder. Det skulle vara mycket enklare. Man klarar sig utan finska här, men redan om man skall ta spårvagnen nånstans i Helsingfors så blir det probelm. Så pass mycket finska kan jag nog, men det finns väl turister, utlänningar? Hur känner de sig om man får en arg blick och ´mitä? ... om de råkar yttra sig på nåt annat språk än finska? Det undrar jag.

Svenska talande bättre folk. Finlandssvenskar är bättre, det sa de på radio en dag. Vi är bättre på att skänka pengar till välgörande ändamål än finnar. Så det så.

Nog om det, alla är bra, jag också
....och du också.

Kram!